Funderingar
När Alla vännerna gått hem....
Ibland känner man sig ensam med sitt.
Det känns ibland som att man inte behöver berätta för någon för ingen kommer ändå att
förstå just så,... så som du känner det.
Det starka i din berättelse blir svargare när du berättar det för den du berättar det för kan inte känna din smärta...din ledsenhet...
även om den personen verkligen försöker.
Man kan egentligen aldrig förstå en annan människa om man inte själv varit i precis samma situation.
Man kan försöka förstå och man kan verkligen vilja förstå.... Men det är inte samma sak oavsett.
Så ibland känner man sig ensam med sitt...
Detta gäller inte enbart ledsenhet utan även glädje. Den glädjen du känner när du får ditt barn kan ju ingen annan känna om dem inte själv fått barn.... Dem känner inte heller din glädje när du får barn utan kan enbart härleda till sin egen glädje när dem fick sitt barn.....
och på så sätt förstå.
Detsamma gäller ju allt annat, tror jag....
Önskar dig en fin dag!
Kram
Marie
