Lindblomma

Så glad jag är!

Det var inte alltid så lätt för mig att växa upp utan min biologiska pappa.

Men för att göra en lååååånng historia kort så har jag i dag fått
kontakt med två av mina kusiner.

Jag har vuxit upp utan att ha kontakt med mina kusiner på alla dessa år.

Jag visste inte ens att dem fanns förrän jag var i 25 års åldern,
men saker och ting har gjort att det var svårt att dra i dem trådarna.

Jag skrev i alla fall vars ett brev till tre tjejer som är mina kusiner på min fars sida.
Jag postade dem i går. I dag har jag fått två svar, ett  från mellansystern och ett från minsta systern.
Så glad jag är!!!

Jag vet ju inte om vi är lika eller hur vi kommer att ha kontakt, men det är en otrolig känsla när alla dessa förvirrade pusselbitar kommer på plats.

Jag tror inte man kan förstå denna fantastiska känsla om man inte själv har
varit "halv"(saknaden av en förälder) under hela uppväxten och fram till man är 25 år.



Var rädd om dig!
Kram
Marie