Lindblomma

Det är lätt att man missar guldklimparna för alla löven.
Men tittar man noga så kan man se vilka som innehåller kärleken man behöver. Vad jag menar är att det inte alltid är den som "sticker ut" som visar sig vara den fullvärdiga vän som du behöver. De är inte lätt att solla, men jag tror man ska gå på magkänslan och verkligen hålla kvar vid den.

Jag menar inte att det är något fel på den andra människan, men ni (vi) är kanske inte bra för varandra längre utan den personen passar bättre för någon annan.
Vi utvecklas ju helatiden och när vi då utvecklas åt olika håll så "passar" man inte längre för varandra. Det kan vara att man sårar varandra utan att man menar det, men att det blir så för att man tycker eller gör på ett speciellt sätt.

För mig är det inte viktigast vad du jobbar med, hur mycket du äger, om du har hus eller lägenheter i överflöd eller om du tjänar 100 000 i månaden. Det viktigaste för mig är hur du är mot mig och vilka egenskaper jag får fram när vi möts. Hur vi passar ihop helt enkelt. 

Med vissa personer så känner jag att vi är ojämna, vi ser varandra olika mycket. Ibland känns det som om man ställer upp till 100% utan att få något igen, när man behöver det. Jag har också stunder då jag tycker saker är tunga, men då jag någon gång nämnt det för någon som jag är ojämn med så får jag inget igen även om jag själv har suttit och pratat i dagar och veckor om den personens problem.
Det finns ingen ansats till att ens ringa och fråga hur det är på flera månader. Då är man ojämn vän, anser jag.

Jag önskar dig allt gott!
Kram
Marie